Samhällskomplexet – berättelsen om en tidsresa

En forskare vid 2000-talets slut, reser genom tiden till Sverige 2012. Hen har kommit för att försöka förstå: hur kunde det gå som det gick? I staden myllrar det av bilar, människor, affärer, elektriska ljus i skymningen. Forskaren läser i tidningen och talar med människor, som alla säger samma sak: allt cirkulerar som det ska: pengar, bussar, flygplan, vatten, avlopp, export, import.

Forskaren frågar:
”Hur får ni allt att fortsätta?”
”Vi arbetar. Så länge vi arbetar snurrar hjulen.”
Hos representanter för de snurrande hjulens ordning får forskaren samma svar:
”Så länge vi arbetar fortsätter det.”
Forskaren reser genom landet. Ordning. Promenerar längs huvudstadens gator. Ordning. Kanske tar jag fel? Hur kan detta leda till allt det vi vet ska hända? Samtidigt syns på en vägg en plansch:
VÄLKOMMEN TILL SAMHÄLLSKOMPLEXET
Forskaren frågar två förbipasserande om de vet vad som menas. De gående stannar och betraktar affischen, men nekar.
”Eller jo, jag kanske vet. Det betyder nog att man skäms, att man har komplex” säger den ena.
”Komplex för vad?” frågar forskaren.
”För samhället!”
”Varför?”
”För att det är så idiotiskt.”
”Hur då?”
”Vi förstör jorden genom att tömma den på de resurser vi på grund av förstörelsen skulle ha behövt.”
”Så ni vet det!”
”Klart vi vet.”
”Men varför gör ni ingenting?”
”Tror du inte vi har försökt?”
Då bryter den andra främlingen in. ”Jag tror inte de syftar på skam”
”Inte?”“Jag tror de menar komplext som svårt. Att samhället blivit så obegripligt komplicerat. Allt sitter ihop med allt, och ändå håller ingenting ihop i slutändan.”
”Kanske det. Kanske menar de alltsammans” säger forskaren och fortsätter:
”Vet ni var jag kan hitta dem som satt upp affischen?”
De skakar på huvudet.
”Men ni måste ju veta, ni har ju massa tankar om samhällskomplexet.”
”Det har väl alla?”, säger de och går vidare.

1 Comment

  1. Ja visst är det så. Alla känner till det, eller åtminstone de flesta. Men vi fortsätter att snurra ekorrhjulet och tröstar oss genom att konsumera.

    Men usch, nu hackar ekorrhjulet, vad ska vi göra? Stoppa huvudet i sanden är väl en bra ide? Eller inte?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *