Varför blir ni så provocerade?

Dark Mountain fortsätter att provocera Rikard Warlenius och Andreas Malm som författat ännu en kritisk artikel, publicerad i Aftonbladet den 2 juni. På Rikard Warlenius blogg kan man läsa deras samlade kritik. De har missat en hel del, till exempel att Dark Mountain inte är en politisk rörelse, men också att våra hänvisningar till “civilisationen” syftar på den civilisation vi nu lever i, inte civilisationen som samhällsform.

Aftonbladet har sagt nej till ytterligare en replik från oss. I ställer publicerar vi ett svar på kritiken från Dark Mountain Sveriges Pella Thiel:

 

Det är belysande exempel på civilisation Andreas Malm och Rickard Warlenius för fram. ”Varken det faraoniska Egypten, det andalusiska Spanien eller det feodala Centraleuropa ägnade sig åt eller predikade evig ekonomisk expansion.” Det må vara sant, och utan att förlora oss i definitioner av ordet civilisation (där sociala hierarkier är en vital del) så kan vi väl slå fast att det är dagens civilisation, dagens kulturella berättelse som Dark Mountain utgår ifrån. Vad är det då vi ger upp om? Det är inte möjligheten att leva i ett samhälle som förmår ta hand om människors behov, skapa mening, och leva i samspel med de levande systemen.

Vi vet att uppvärmningen är omöjlig att stoppa – den är redan här. Och den är bara en av effekterna av en kulturell berättelse som inte fungerar så bra för livet på Jorden. Frågan är vad vi ska göra åt det? Släng ut kapitalet, så ordnar det sig, tycks Warlenius och Malm mena. Dark Mountain Project utgår ifrån att förändringarna som krävs är mer djupgående än så. Är det det som provocerar så till den milda grad? Att vi måste gå bortom konflikten mellan arbete och kapital för att komma vidare?

Alla civilisationer håller sig med berättelser om hur världen ser ut och varför människor gör som de gör. Föreställningen om kontroll och konkurrens är viktiga utgångspunkter för vår civilisation. Människor står utanför naturen, kan förutsäga och kontrollera de levande systemen och varandra. Vi konkurrerar om resurser, uppmärksamhet och utrymme. Dark Mountain Project tror inte att det är ett produktivt förhållningssätt till världen. Det är först när vi förmår se bortom denna kulturella berättelse som vi blir tillräckligt fria för att hitta nya, verkliga lösningar.

Warlenius och Malm tar upp ”de senaste årens händelser världen över, från Egypten till Wall Street, [som] visar på en annan möjlighet: människor tycks faktiskt förmögna att kunna ta samhällets utveckling i sina egna händer.” Det är vad vi gör genom att skapa en mötesplats. Vi är inte uppgivna. Men vi tror att förändringarna vi står inför är mer djupgående än att upplösa det fossila kapitalet.

Pella Thiel

3 Comments

  1. En ideologi för ett hållbart samhälle
    Detta är en insändare till Aftonbladet som jag inte fått in och som jag kompletterat.
    Genom festivalen Ociviliserat den 26 maj startade en svensk gren av Dark Mountain Project. Samma dag infördes en artikel av Rikard Warlenius och Andreas Malm i Aftonbladet. Författarna är kritiska mot Dark Mountain-rörelsen och befarade att deltagarna i festivalen kunde sluta att demonstrera för vår miljö och i stället gå ut och lyssna på vad vinden har att säga själen. Själv var jag där och kan lugna Rikard och Andreas. Några skönandar som slutat att engagera sig för miljön och med vindens hjälp lyssna på sina själar träffade jag inte. Däremot träffade jag människor av alla ådrar och kön som var djupt engagerade och aktiva för klimatet och miljön.
    Artikelförfattarna ansåg också att det är en tankeflykt att dramapedagoger kan arbeta med vårt konsumtionsberoende. Själv är jag dramapedagog och kan även på denna punkt lugna er. Jag vet av egen erfarenhet att vi dramapedagoger kan arbeta med värderingar, attityder, relationer och sociala frågor. Det är det vi är utbildade för. Ni påpekade också i er artikel att ett problem när det gäller att hantera miljöfrågorna kan vara av social natur. Pedagogiskt drama brukar ibland betecknas som ”en väg till social kunskapsbildning”. Jag använder mig i dag av mina dramapedagogiska kunskaper i miljöarbetet. Jag är övertygad om att vi alla utifrån våra olika kompetenser kan bidra med vårt kunnande i miljökampen.

    Jag har läst många artiklar av Rikard och Andreas som jag tycker har varit mycket klarsynta och intressanta. Andreas bok ”Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent” har gjort djupt intryck på mig. En annan mycket viktig bok är ”Kollaps” av David Jonstad. Han är en av initiativtagarna till festivalen Ociviliserat och till att Dark Mountain projektet etablerats i Sverige. Båda böckerna belyser den mycket allvarliga situation vi befinner oss i. Varför hamnar man då i detta fall så olika i sina analyser? Jag har några funderingar om det.

    Andreas och Rickard hävdar att det kanske går att göra något åt miljöproblemen, men att vi är i ett mycket allvarligt läge. Om vi nu mot förmodan i tid kan hantera vår ekologiska situation, vilket samhälle är det då vi kan fortsätter att leva i? Alla miljöproblem hänger ihop. Man kan säga att det inte är miljöproblemen som är problemet, utan det är hur vi hanterar problemen som är problemet. Miljöproblemen är symtom på samhälleliga problem. Det handlar om vår världsbild (vår berättelse), vårt sätt att organisera samhället politiskt, vårt ekonomiska system, hur vi fördelar resurser och hur vi producerar och konsumerar. Vi kan få ett nytt samhälle genom ekologiska kollapser. Det behöver vi arbeta emot på alla sätt. Men vi behöver däremot ett nytt samhälle som inte hela tiden skapar ekologiska problem och där vi kan leva i harmoni med människor och natur. Det behöver vi arbeta för på alla sätt. Med andra ord behövs ett nytt samhälle, vare sig det föds ur ekologiska, ekonomiska och sociala kollapser eller det skapas av oss innan kollapserna brutit ut på allvar.

    Rickard, Andreas och Dark Mountain-rörelsen har gemensamma synpunkter om allvaret i vår belägenhet. Men de har olika sätt att förhålla sig till hur vi skall hantera situationen. Jag tycker det är viktigt med en ödmjuk och lyhörd debatt kring dessa meningsskiljaktigheter. Annars kan miljörörelsen likt vänsterrörelsen på sin tid föröka sig genom delning och till slut helt marginaliseras.
    Jag sympatiserar med Dark Mountain-rörelsen men inser också att kritiken mot den måste tas på allvar. Problemanalysen är halvfärdig, men jag tycker att båda sidor saknar en vision om hur ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle kan se ut och hur vi tar oss dit. Med andra ord saknas en politisk ideologi för det ekologiska samhället. Om detta har jag skrivit i mitt senaste blogginlägg på http://www.bohagstedt.se

    Bo Hagstedt, dramapedagog och aktiv i omställning Gästrikland

    • Håkan Larson |

      Det sätt vi lever på tror jag måste sättas i ett framtida globalt sammanhang där kompensatoriska levnadsformer tillåts utvecklas. Sociala och ekologiska ramar krävs, formulerade i olika utopiska utsagor som kan väcka inspiration inför kommande samhällsordningar som delas av tillräckligt många indivder, samhällen, nationer och världsdelar. En renessans för utopisterna. Håkan Larsson

  2. Niklas Grebäck |

    “Andreas och Rickard hävdar att det kanske går att göra något åt miljöproblemen, men att vi är i ett mycket allvarligt läge”.
    Andreas och Rickard hävdar att vi kan, och måste göra något åt miljöproblemen. Det är en åsikt som alla gladeligen skriver under på. Det vi inte kan är att minska vår konsumtion av framförallt billig import från andra sidan jordklotet. Inte heller kan vi cykla eller gå annat än på ett spinningpass eller ett löpband. Inte heller kan vi förvänta oss att Indien och Kina ska dra i bromsen just när de fått fart.
    Om vi inte kan detta, då kanske vi inte kan göra något åt miljöproblemen. Vi kan ta en titt på valrörelsen i USA för en ungefärlig bild av hur proriterade miljöfrågorna är i de amerikanska stugorna. I princip skiter alla i miljön de inte själva vistas i och så har vår industriella kultur alltid sett ut. Så länge den är vårt enda sätt att se på världen kommer ingen märkbar förändring ske.
    Somliga inser detta, andra inte. Det är skillnaden.

Leave a Reply to Bo Hagstedt Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *