Ett piller för att passa in

”Om samhället hade sett annorlunda ut så kanske du skulle ha mått bättre. Men nu är det som det är, och vi får försöka anpassa oss. Prova pillren om du känner för det. Dom har hjälpt mig.”

Orden är min systers. Hon vet. Jag har sett henne falla. Medan jag själv stått handfallen.

Under så många år har jag tänkt, diskuterat, analyserat. Tanke efter tanke, samtal efter samtal, ord efter ord. Känt att jag borde må bättre, att jag någon gång skulle börja förstå, att jag skulle uppleva mig själv som en helhet. Att jag skulle hitta min plats.

Registrerar händelser men frågan är skriven på allt jag ser: vad är på riktigt?

Min syster tittar allvarsamt på mig:

”Ida, du behöver inte känna så här. Det går att förändras.”

Så jag kapitulerar. Sätter mig i väntrummet. Soffgruppen är klädd med ett grönt, strävt tyg. Tar kroppen i kragen när jag blir inropad.

”Så du mår inte bättre”, konstaterar doktorn.

Och jag, där på stolen, undrar vart i helvete jag är på väg. Snart trettio och mer vilsen än någonsin.

Känner mig splittrad, som en skärva av något större. Att vara låst i den här kroppen är en vånda. Ser mina systrar stadigt rotade, ständigt i kontakt med varandra, deras armar sträckta mot solen. Känner vinden som lättsamt susar förbi. Åh, ta mig med!
Tar ett piller istället. Spelar med i människans skådespel som gått helt över styr: samhället, civilisationen. Har hört att vi är inne på sista akten.

Ida Svedlund 

Jag är medlem i Dark Mountain Project Sthlm för att tankarna och manifestet som rörelsen grundar sig på ger mig hopp om någonting bättre, en värld där allt som lever har ett värde och respekteras.

http://dark-mountain.net/about/manifesto/

4 Comments

  1. Niklas Grebäck |

    Räkna med mig Ida. Det här blir inte en resa i sorgegondolen. Det blir ett äventyr där vi vandrar framlänges med öppna ögon, öppna hjärtan.
    Sorgen får gälla alla de andra som av rädsla backar in i framtiden med blicken fixerad på gårdagens lycka. Alla de som kommer snava över sin krampaktiga nostalgi.

  2. Låter bra, Niklas. Vi skippar kundvagnen och The road. Det måste finnas andra vägar =)

    • Niklas Grebäck |

      Ja för tusan. Jag vill inte påstå att det bara blir roligt, men utan att skämmas känns det mer som en utmaning än ett hot. Jag hör till dem som blir oerhört rastlösa av för mycket trygghet.

  3. Dessa funderingar är inte unika. Har själv tänkt mycket kring detta, och diskuterat med en hel del. Tror mig veta att läkemedel kan vara bra. Problemet utifrån min horisont är om den sociala miljön är åt helvete att de blir till medel att härda ut en situation som knappast kan anses vara anpassad för de egna förutsättningarna.

    Tycker det är givande att se att det inom Dark Mountain även finns möjlighet att utforska de trådar du nystar i. Hoppas få läsa mer på liknande tema av dig.

    Tack,

Leave a Reply to Ida Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *