Kvällen den 23 november

Dark Mountain Projects andra arrangemang i Sverige blev en fantastiskt trevlig kväll och vi längtar redan till nästa (ännu inte bestämt när).

Här är några stämningsbilder från kvällen:

Och här ett svep genom den intensivt diskuterande skara som hade samlats på Trikåfabriken.

Om du fastnat på bild men inte önskar vara med, så skicka bara ett meddelande till oss så tar vi bort det.

Read More

På mörkt hav med den tredje Dark Mountain-antologin

Vi borde kalla oss Dark Sailors snarare än Dark Mountaineers, föreslår Doug Tompkins i den senaste antologin från Dark Mountain Project. Det känns som att vi seglar på öppet hav och strax ovanför horisonten ser vi de första konturerna av land. Ungefär där befinner vi oss vad gäller förståelsen av vart vår civilisation har kommit och hur det har påverkat vår relation till resten av naturen.

Doug Tompkins inställning är ovanlig, men genomsyrar likväl hela denna bok, den tredje samlingen av texter inom ramen för The Dark Mountain Project. Texter och böcker som på ett eller annat sätt tar sig an den ekologiska krisen präglas nästan alltid av den självsäkra inställningen ”det här är problemet och det här är lösningen”. Men, som Doug Tompkins påpekar, tar man sig inte tid att göra en djupare systemanalys av hela krisen och det tänkande som lett fram till den är man nästan garanterad att dyka ner i helt fel strategi. Ofta en som handlar om mer avancerad teknik.

Det är befriande att slippa önsketänkandet och alla tvärsäkra ”måsten”, och ännu mer befriande att få kliva utanför de vanliga diskussionsramarna och möta tankar som sällan tänks högt eller som har trängts undan.

På flera ställen lyfts Ivan Illich, en tänkare som redan för ett par decennier sedan formulerade en kompromisslös kritik av den industriella civilisationen som är bland det skarpaste och mest träffande man kan läsa i dag. Men att likt Illich tala om livet efter industrisamhället som något som av nödvändighet är ett enklare och lokalare samhälle är provocerande. Samhället verkar nästan programmerat i att slå ner på sådana idéer. Med kommentarer av typen ”vi kan inte gå bakåt i utvecklingen” eller ”du romantiserar det förgångna”.

Den senare är, kommenterar Dark Mountain-grundaren Paul Kingsnorth, en anklagelse som ”oftast görs av de som tycker att det är mer moget att romantisera framtiden”. I sin essä Dark Ecology behandlar Paul Kingsnorth de nya pragmatiska miljöaktivisterna, ”the neoenvironmentalists”, som levererar lösningar på den ekologiska krisen som är politiskt gångbara inom det rådande systemet. Människan bör använda sin dominans på planeten till att ställa saker till rätta. Med hjälp av artificiellt liv, genmodifiering, planetär ingejörskonst, förnybara energisystem som ersätter oljan och kolet, tätare städer och så vidare. Den destruktiva globala teknomassan kan göras grön och skön. Och så kan tillväxten hamra på och de rika fortsätta med sina energiintensiva liv och konsumtionsvanor samtidigt som de fattiga ges samma möjligheter. Win-win.

De som likt exempelvis Mark Lynas predikar på detta vis verkar ha framtiden för sig, menar Kingsnorth, samtidigt som den gamla miljörörelsen fortsätter att förlora sina strider. Åtminstone så länge vi klamrar oss fast vid de kulturella berättelser som gör att problemformulering snarare blir ”hur förändrar vi våra energisystem?” än ”hur kan vi skapa goda liv i samklang med naturen och utan behovet av mängder av energi och resurser?”.

Dark Mountain-antologi nr 3Jag har inte läst hela denna bok. Jag tror nämligen inte att det är en bra idé – att läsa allt på en gång. Bättre att ta sig an några texter då och då. Långsamt låta tankarna bryta ner ryggmärgsinvändningarna.

Fast det ska sägas att det också ges gott om plats åt annat än teoretiska resonemang. Poesi och bildkonst till exempel. Och många personliga texter, ofta av etablerade skribenter: om relationen till grävlingar, till rådjur eller till elever i kreativt skrivande som vill veta hur man får högsta betyg på kursen. Det är underhållande spretigt.

Min känsla är att allt fler vill gå på djupet i de skeenden som nu omformar vår värld i hög fart. Men det är svårt att finna välformulerade tankar om detta. Den politiska debatten är tämligen död i dessa frågor. Den intellektuella debatten är frånvarande. Det finns en del spännande material utspritt här och där, men den täta samling som hittas i Dark Mountains antologier gör dessa böcker närmast unika. De förtjänar verkligen en större svensk läsekrets.

David Jonstad

Denna text är också publicerad på  Klimatmagasinet Effekts blogg.

Read More

Dark Mountain svarar på bisarr kritik

Med den bisarra rubriken “Dark Mountain hoppas på en klimatkollaps” framförde Rikard Warlenius och Andreas Malm i Aftonbladet i lördags kritik mot Dark Mountain Sverige. I en artikel menade de att vi bara har några år på oss att undvika katastrofala klimatförändringar och att den som gör något annat nu än helhjärtat slutar upp bakom Warlenius och Malms “upplösning av fossilkapitalet” har gett upp och mer eller mindre välkomnar en klimatkollaps.

I dag publicerar Aftonbladet en replik av David Jonstad och Dougald Hine, med den också något bisarra rubriken

“Vi hoppas inte på en klimatkollaps”

En kollaps av vår industriella civilisation ter sig trolig skriver Rikard Warlenius och Andreas Malm (Aftonbladet 26 maj), men de provoceras av att några vill diskutera just detta: vad innebär en kollaps, hur vi ska förhålla oss till denna och hur kan vi bäst hantera en värld som krackelerar ekologiskt och ekonomiskt?

I helgen startade den svenska grenen av Dark Mountain Project genom festivalen Ociviliserat i Stockholm. Festivalen var utsåld en vecka innan. Många fler än vad lokalerna kunde rymmas törstade uppenbarligen efter en mötesplats som befinner sig utanför den vanliga miljödebattens teknikfixering och önsketänkande.

Men Warlenius och Malm kräver rättning i ledet: Vi har inte tid att tala om människans frånkoppling från naturen, att bygga alternativ bortom industrisamhället eller att med hjälp av dramapedagoger diskutera konsumtionsberoende. Det fossila kapitalet ska ju upplösas och vindkraftsverk resas. För klockan är fem i tolv och om vi bara uppbådar lite mer politisk vilja kan det industriella samhället eventuellt göras grönt.

Dark Mountain är emellertid inte någon politisk rörelse – inte heller en klimatrörelse – det är en kulturell rörelse. Se den som ett komplement snarare än en konkurrent. Många av oss som är engagerade i Dark Mountain har vigt våra liv åt att försöka förändra systemet. Många av oss gör det fortfarande. Vi är inte mer uppgivna än någon annan. Ingen av oss önskar en kollaps. Men vi kan inte heller blunda för att de resurser som civilisationen livnär sig på sinar, att de ekologiska kriserna fördjupas och att det svajar allt mer i det korthus som vår skuldbaserade tillväxtekonomi består av. Att fortsätta låtsas att vi kan ställa saker till rätta bara vi vill det tillräckligt mycket är att förtränga verkligheten. Världen förändras numer i hög fart genom mekanismer som vi inte rår på. Den stora utmaningen är att hänga med i svängarna utan att tappa fotfästet.

För att kunna orientera oss i denna värld behöver vi se vad som har lett oss in i kriserna: civilisationens myter om evig ekonomisk expansion och om människan som herre över allt annat levande. När dessa gamla kartor för att förstå världen nu faller sönder är vi i behov av nya. Att börja skissa på dessa utmanar våra identiteter och invanda föreställningar. Men att erkänna hur vilse vårt samhälle är innebär också en befrielse. Då kan vi sluta låtsas och konfrontera verkligheten på en realistisk grund.

David Jonstad, författare till Kollaps (Ordfront) och aktiv i Dark Mountain Sverige

Dougald Hine, grundare till Dark Mountain Project

Read More

Live från Ociviliserat


Video streaming by Ustream

Read More

Ett piller för att passa in

”Om samhället hade sett annorlunda ut så kanske du skulle ha mått bättre. Men nu är det som det är, och vi får försöka anpassa oss. Prova pillren om du känner för det. Dom har hjälpt mig.”

Orden är min systers. Hon vet. Jag har sett henne falla. Medan jag själv stått handfallen.

Under så många år har jag tänkt, diskuterat, analyserat. Tanke efter tanke, samtal efter samtal, ord efter ord. Känt att jag borde må bättre, att jag någon gång skulle börja förstå, att jag skulle uppleva mig själv som en helhet. Att jag skulle hitta min plats.

Registrerar händelser men frågan är skriven på allt jag ser: vad är på riktigt?

Min syster tittar allvarsamt på mig:

”Ida, du behöver inte känna så här. Det går att förändras.”

Så jag kapitulerar. Sätter mig i väntrummet. Soffgruppen är klädd med ett grönt, strävt tyg. Tar kroppen i kragen när jag blir inropad.

”Så du mår inte bättre”, konstaterar doktorn.

Och jag, där på stolen, undrar vart i helvete jag är på väg. Snart trettio och mer vilsen än någonsin.

Känner mig splittrad, som en skärva av något större. Att vara låst i den här kroppen är en vånda. Ser mina systrar stadigt rotade, ständigt i kontakt med varandra, deras armar sträckta mot solen. Känner vinden som lättsamt susar förbi. Åh, ta mig med!
Tar ett piller istället. Spelar med i människans skådespel som gått helt över styr: samhället, civilisationen. Har hört att vi är inne på sista akten.

Ida Svedlund 

Jag är medlem i Dark Mountain Project Sthlm för att tankarna och manifestet som rörelsen grundar sig på ger mig hopp om någonting bättre, en värld där allt som lever har ett värde och respekteras.

http://dark-mountain.net/about/manifesto/

Read More

Filmiska sammanbrott i dag och i morgon

Kollapsen skildras, om inte bäst, så åtminstone mest dramatiskt på filmduken.  Ociviliserats filmblock består dels av en dokumentär om den pågående kollapsen i Detroit, dels av en potpurri av filmer som på olika sätt skildrar samhälleliga sammanbrott. För mer tips, se Wikipedias omfattande samling av post-apokalyptiska filmer.

Urban Roots


“When everything collapses, plant your field of dreams” lyder undertiteln till denna nya dokumentär om hur kollapsen av Detroit har orsakat en mindre revolution i stadsodlingar och sociala projekt.

Visningen följs av publiksamtal om filmen.

Filmiska sammanbrott


Kollapsen är ett kärt tema inom filmkonsten. Samhällets sammanbrott verkar kunna erbjuda såväl eskapism och äventyr som skräck och förfasan. Vilken berättelse är det som skildras på vita duken och vad får det för betydelse för vår föreståelse av kollapsen?
Visning av klipp ur ett antal filmer och efterföljande samtal. Samtalet leds av David Jonstad, författare och journalist.

Read More