Sverigepremiär för Occupy Love

OccupyLoveDark Mountain Project bjuder in till Sverigepremiär för filmen Occupy Love. Den 6 maj kl 20.30 på Bio Rio, Hornstull, Stockholm

Följ med regissören Velcrow Ripper på en resa djupt in i den hjärtats revolution som pågår på Jorden. Från den arabiska våren till Occupyrörelsen, omställningsrörelsen och den globala klimatrörelsen – människor vaknar till insikten att de system vi lever i misslyckas med att ge lycka, rättvisa och mening. Ett paradigm kollapsar. Ständig tillväxt på planeten kan inte upprätthållas. Den kris som följer på detta har blivit en katalysator för en transformation: miljoner människor säger stopp – nu räcker det! Tiden har kommit för att skapa en annan värld, ett livsbejakande samhälle.

Filmens story vävs ihop med en undersökning av denna rörelses hjärta, meningen med kärlek och konkreta exempel på hur “en annan värld” skulle kunna se ut. Några av de främsta visionärerna inom ekonomi, hållbarhet och empati, som Naomi Klein, Bill McKibben, Jeremy Rifkin, bell hooks och Charles Eisenstein, delar sina insikter. Occupy Love är en inspirerande, transformativ och uppriktig film.

“What the film shows, triumphantly, is that love can unite as much as greed can divide.”
– Vancouver International Film Festival

Filmen är 85 minuter. Efter filmen följer ett kort samtal om hur vi delar denna transformation.

Biljettpris: donation på plats – ta med kontanter!

Arrangör: Dark Mountain Project, Omställning Sverige, YIP, Medskaparinitiativet, PUSH och Steg 3

Filmen har ingen svensk distributör och är inte kontrollerad, så för att få se den måste du bli medlem i Bio Rios vänner. Det blir du gratis på plats.

Trailer:

Mer information på www.occupylove.org

Read More

Workshop: På andra sidan hoppet

Workshop: På andra sidan hoppet

Dark Mountain Project bjuder in till workshop i självhushållning och lokal försörjning. Vi vill föra diskussionen vidare från de teoretiska insikterna om samhällets systemkris till de mer praktiska konsekvenserna och hanteringen av denna kris.

Vi konstaterar att det är möjligt att i viss utsträckning leva oberoende av den globala industriella infrastrukturen och att många av oss finner detta mer meningsfullt. Men hur kan ett liv utanför de globala flödena av resurser gestalta sig? Till vilken grad är det möjligt att bli självförsörjande? Vilken roll kan det lokala samhället spela? Vilka problem och möjligheter erbjuder en eventuell kollaps av samhället?

I stor utsträckning kommer workshopen att vara självorganiserande och bygga på deltagarnas erfarenheter och kunskaper. Workshopen kommer att äga rum på gården Örbäck där det sedan tre år pågår en försöksverksamhet i självhushållning.

Vid anmälan, berätta gärna om det är något särskilt tema du vill beröra och om du har erfarenheter att dela med dig av kring detta.

Tid: 5-7 april 2013. Fredag kl 18 till söndag kl 12.
Plats: Örbäck, Klockrike, Östergötland
Anmälan: Senast 8 mars, till axhel (a) spray.se. Endast 15 platser, först till kvarn…
Pris: 300 kr inkl. mat och boende

Read More

Kvällen den 23 november

Dark Mountain Projects andra arrangemang i Sverige blev en fantastiskt trevlig kväll och vi längtar redan till nästa (ännu inte bestämt när).

Här är några stämningsbilder från kvällen:

Och här ett svep genom den intensivt diskuterande skara som hade samlats på Trikåfabriken.

Om du fastnat på bild men inte önskar vara med, så skicka bara ett meddelande till oss så tar vi bort det.

Read More

På mörkt hav med den tredje Dark Mountain-antologin

Vi borde kalla oss Dark Sailors snarare än Dark Mountaineers, föreslår Doug Tompkins i den senaste antologin från Dark Mountain Project. Det känns som att vi seglar på öppet hav och strax ovanför horisonten ser vi de första konturerna av land. Ungefär där befinner vi oss vad gäller förståelsen av vart vår civilisation har kommit och hur det har påverkat vår relation till resten av naturen.

Doug Tompkins inställning är ovanlig, men genomsyrar likväl hela denna bok, den tredje samlingen av texter inom ramen för The Dark Mountain Project. Texter och böcker som på ett eller annat sätt tar sig an den ekologiska krisen präglas nästan alltid av den självsäkra inställningen ”det här är problemet och det här är lösningen”. Men, som Doug Tompkins påpekar, tar man sig inte tid att göra en djupare systemanalys av hela krisen och det tänkande som lett fram till den är man nästan garanterad att dyka ner i helt fel strategi. Ofta en som handlar om mer avancerad teknik.

Det är befriande att slippa önsketänkandet och alla tvärsäkra ”måsten”, och ännu mer befriande att få kliva utanför de vanliga diskussionsramarna och möta tankar som sällan tänks högt eller som har trängts undan.

På flera ställen lyfts Ivan Illich, en tänkare som redan för ett par decennier sedan formulerade en kompromisslös kritik av den industriella civilisationen som är bland det skarpaste och mest träffande man kan läsa i dag. Men att likt Illich tala om livet efter industrisamhället som något som av nödvändighet är ett enklare och lokalare samhälle är provocerande. Samhället verkar nästan programmerat i att slå ner på sådana idéer. Med kommentarer av typen ”vi kan inte gå bakåt i utvecklingen” eller ”du romantiserar det förgångna”.

Den senare är, kommenterar Dark Mountain-grundaren Paul Kingsnorth, en anklagelse som ”oftast görs av de som tycker att det är mer moget att romantisera framtiden”. I sin essä Dark Ecology behandlar Paul Kingsnorth de nya pragmatiska miljöaktivisterna, ”the neoenvironmentalists”, som levererar lösningar på den ekologiska krisen som är politiskt gångbara inom det rådande systemet. Människan bör använda sin dominans på planeten till att ställa saker till rätta. Med hjälp av artificiellt liv, genmodifiering, planetär ingejörskonst, förnybara energisystem som ersätter oljan och kolet, tätare städer och så vidare. Den destruktiva globala teknomassan kan göras grön och skön. Och så kan tillväxten hamra på och de rika fortsätta med sina energiintensiva liv och konsumtionsvanor samtidigt som de fattiga ges samma möjligheter. Win-win.

De som likt exempelvis Mark Lynas predikar på detta vis verkar ha framtiden för sig, menar Kingsnorth, samtidigt som den gamla miljörörelsen fortsätter att förlora sina strider. Åtminstone så länge vi klamrar oss fast vid de kulturella berättelser som gör att problemformulering snarare blir ”hur förändrar vi våra energisystem?” än ”hur kan vi skapa goda liv i samklang med naturen och utan behovet av mängder av energi och resurser?”.

Dark Mountain-antologi nr 3Jag har inte läst hela denna bok. Jag tror nämligen inte att det är en bra idé – att läsa allt på en gång. Bättre att ta sig an några texter då och då. Långsamt låta tankarna bryta ner ryggmärgsinvändningarna.

Fast det ska sägas att det också ges gott om plats åt annat än teoretiska resonemang. Poesi och bildkonst till exempel. Och många personliga texter, ofta av etablerade skribenter: om relationen till grävlingar, till rådjur eller till elever i kreativt skrivande som vill veta hur man får högsta betyg på kursen. Det är underhållande spretigt.

Min känsla är att allt fler vill gå på djupet i de skeenden som nu omformar vår värld i hög fart. Men det är svårt att finna välformulerade tankar om detta. Den politiska debatten är tämligen död i dessa frågor. Den intellektuella debatten är frånvarande. Det finns en del spännande material utspritt här och där, men den täta samling som hittas i Dark Mountains antologier gör dessa böcker närmast unika. De förtjänar verkligen en större svensk läsekrets.

David Jonstad

Denna text är också publicerad på  Klimatmagasinet Effekts blogg.

Read More

I stället för apokalypsporr – En kväll med Dark Mountain Project

apocalypseFascinationen för apokalyptiska myter verkar peaka just nu. “Klicka dig till världens undergång” skriker en reklampelare för ett tv-bolag. I media trängs reportagen om undergången, ofta med nyhetskroken att “den 21 december går jorden under enligt mayakalendern”.

Samtidigt, under tidningarnas radar, pågår den långsamma nednötningen av ett globalt samhällssystem som inte klarar sig utan ständig expansion. Svårare att skildra som actionäventyr, men mer spännande eftersom den till skillnad mot undergångsmyterna inte är en fantasi.

Om du vill prata mer om det senare, tillsammans med Dark Mountain Project och den krets som dit hör, är du varmt välkommen.

jesper weithzKvällen kommer att inledas med ett samtal med Jesper Weithz, journalist, formgivare och nu brännande aktuell som författare till romanen Det som inte växer är döende. En roman som just skildrar ett samhälle som håller på att spricka sönder, även om bokens huvudpersoner är alltför upptagna med sina egna livsmål för att vilja upptäcka detta.

Utöver det blir det musik. Helakustisk sådan. Faktum är att hela kvällen blir akustisk och nerkopplad.

Denna kvällen blir också officiell släppfest för den tredje Dark Mountain-antologin som kommer att säljas på plats.

Och så har vi en bar som är öppen hela kvällen.

Välkommen!

Fredagen den 23 november, från kl 18.30
Trikåfabriken i Hammarby Sjöstad

Anmälan via Facebook eller kontaktformuläret på denna sajt.

Read More

Diagnos på den blinda optimismen

Tidigare denna månad skrev Johan Ehrenberg en krönika i Dagens ETC som bland annat kastade ur sig lite kritiska tankar om Dark Mountain. Pella Thiel från vår svenska Dark Mountain-grupp har skrivit ett svar till den gamle vänsterräven Ehrenberg:

Det är roligt att Johan Ehrenberg skriver om Dark Mountain Project, som har sitt ursprung i England (inte USA), och som nog faktiskt inte kan beskrivas som någon stor rörelse.  I Sverige är Dark Mountain ännu bara ett frö, även om vi som arrangerade mötesplatsen Ociviliserat i våras blev rätt paffa över det stora intresset.

Johan Ehrenberg har blivit 55 år gammal, vis och positiv inför de möjligheter vi människor har att skapa en ren ekonomi och ren tillväxt. Ja, hur många män i 55-årsåldern har man inte mött som är just det? Optimister, brukar de kalla sig.  Frågan är vad som gör att man skriver en krönika om hur positiv man är? Vad är källan till optimismen? Johan skriver själv om hur oundviklig klimatfrågan är. ”Jag vet, vi låtsas att det finns saker att förhandla om, det är därför politiker reser jorden runt, men moder jord förhandlar inte, det är bara att acceptera fakta och göra något åt utsläppen. Eller också… en värld vi inte vill ha.” Vet Johan även något som inte vi vet om hur den världen ska kunna undvikas? Något som skulle kunna ”lösa klimathotet”?

Dr Pangloss

Dr Pangloss till vänster. Illustration ur Voltaires roman Candide.

Klimathotet är inte något som kan lösas. Det finns här och nu, det påverkar redan allt levande på Jorden. Men det är bara ett symtom, ett resultat av en berättelse om världen som utgör referensram för vårt samhälle. Den berättelse som skapat våra ekonomiska, politiska och juridiska system. Den som handlar om hur allt kan växa i evighet, om hur vi människor står över naturen och kan skapa vår egen verklighet, om vi bara vill.  Där framtiden är en uppgraderad version av nutiden. Många resonerar som Johan: om vi bara byter till solceller, sätter ett pris på ekosystemtjänster, kontrollerar människors girighet, störtar kapitalismen… DÅ kan vi fortsätta, då kan vi skapa Ren Tillväxt! Det finns ett förslag till diagnos för denna optimism: Panglossiskt syndrom, döpt efter Dr Pangloss i Voltaires Candide, han som trots alla tecken på motsatsen försäkrar att vi lever i den bästa av världar. Psykologen Kathy Mc Mahon beskriver det som ”en neurotisk tendens till extrem optimism i ljuset av sannolik kulturell och planetär kollaps.”

Fler och fler har slutat tro på det industriella tillväxtsamhällets berättelse. Det är inte så konstigt. Det är inte bara klimatfrågan som skaver; de ekologiska och samhälleliga systemen faller isär. Arter dör nu ut i en takt som jämförs med dinosauriernas hädangång. Depressioner ökar så starkt globalt att WHO talar om en ”tyst epidemi”. Ekonomier hukar under skuldbördor omöjliga att betala av. Kanske är det en maktlöshet inför dessa djupa kriser som gör att man måste försäkra omvärlden om hur optimistisk man är?

Vi som inspireras av Dark Mountain Project tror att tiden är ute för det industriella tillväxtsamhället. Dess världsbild ger oss inte längre mening, uppfyller inte våra behov – den har rent av blivit dödlig. Det är dags att hitta en annan världsbild.  En tillkämpad optimism hjälper oss inte att göra det. Erfarenheten från Dark Mountain Project är snarare att det för många människor innebär en lättnad att få släppa ett positivt tänkande som har blivit en fasad, något omöjligt att tro på. Det frigör energi att faktiskt börja skapa en ny berättelse som bygger på något annat än manisk tillväxt, konkurrens och separation.

Bara i exceptionella tider slutar vi tro på våra berättelser om världen. Den tiden har kommit, och kanske kan vi skapa något som är vackrare än vad vi någonsin vågat drömma om. Varför skulle vi inte vilja göra det?

Pella Thiel
“When we are dreaming alone it is only a dream. When we are dreaming with others, it is the beginning of reality.”
Helder Camara

Read More

Varför blir ni så provocerade?

Dark Mountain fortsätter att provocera Rikard Warlenius och Andreas Malm som författat ännu en kritisk artikel, publicerad i Aftonbladet den 2 juni. På Rikard Warlenius blogg kan man läsa deras samlade kritik. De har missat en hel del, till exempel att Dark Mountain inte är en politisk rörelse, men också att våra hänvisningar till “civilisationen” syftar på den civilisation vi nu lever i, inte civilisationen som samhällsform.

Aftonbladet har sagt nej till ytterligare en replik från oss. I ställer publicerar vi ett svar på kritiken från Dark Mountain Sveriges Pella Thiel:

 

Det är belysande exempel på civilisation Andreas Malm och Rickard Warlenius för fram. ”Varken det faraoniska Egypten, det andalusiska Spanien eller det feodala Centraleuropa ägnade sig åt eller predikade evig ekonomisk expansion.” Det må vara sant, och utan att förlora oss i definitioner av ordet civilisation (där sociala hierarkier är en vital del) så kan vi väl slå fast att det är dagens civilisation, dagens kulturella berättelse som Dark Mountain utgår ifrån. Vad är det då vi ger upp om? Det är inte möjligheten att leva i ett samhälle som förmår ta hand om människors behov, skapa mening, och leva i samspel med de levande systemen.

Vi vet att uppvärmningen är omöjlig att stoppa – den är redan här. Och den är bara en av effekterna av en kulturell berättelse som inte fungerar så bra för livet på Jorden. Frågan är vad vi ska göra åt det? Släng ut kapitalet, så ordnar det sig, tycks Warlenius och Malm mena. Dark Mountain Project utgår ifrån att förändringarna som krävs är mer djupgående än så. Är det det som provocerar så till den milda grad? Att vi måste gå bortom konflikten mellan arbete och kapital för att komma vidare?

Alla civilisationer håller sig med berättelser om hur världen ser ut och varför människor gör som de gör. Föreställningen om kontroll och konkurrens är viktiga utgångspunkter för vår civilisation. Människor står utanför naturen, kan förutsäga och kontrollera de levande systemen och varandra. Vi konkurrerar om resurser, uppmärksamhet och utrymme. Dark Mountain Project tror inte att det är ett produktivt förhållningssätt till världen. Det är först när vi förmår se bortom denna kulturella berättelse som vi blir tillräckligt fria för att hitta nya, verkliga lösningar.

Warlenius och Malm tar upp ”de senaste årens händelser världen över, från Egypten till Wall Street, [som] visar på en annan möjlighet: människor tycks faktiskt förmögna att kunna ta samhällets utveckling i sina egna händer.” Det är vad vi gör genom att skapa en mötesplats. Vi är inte uppgivna. Men vi tror att förändringarna vi står inför är mer djupgående än att upplösa det fossila kapitalet.

Pella Thiel

Read More